2011 års julkalenderblogg...

...finner du här.

/Maia

Resten av året

Vill bara till sist påminna om att mina två andra bloggar finns här:

Tillbakalutat (prat och funderingar)

Tingestar (alla de konstiga saker jag tillverkar)

Välkomna dit!

/Maia

Tack för i år!

Tack för i år alla läsare! Vem vet, kanske kommer en ny kalender om elva månader, kanske var detta tredje gången gillt. Vem vet, vem vet.

Foto: Sara Andréasson

I alla fall: Från oss alla i det lilla Lyckebergahuset, till er alla därute i världen, önskar vi en god fortsättning på allt som redan börjat och god början på allt som ska komma!

/Maia

Julevangeliet

Julkalenderns sista dag. Väntans sista dag. Men ändå den allra första dagen. Början. Dagen är kommen, kärlek triumferar, kom, låt oss skynda till Betlehem.

Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta. (Lukas 2:15)

/Maia

Julsaga

En av myterna kring julrosen säger att det stod en liten flicka och grät vid krubban i Betlehem. Hon grät för att hon så gärna ville ge en gåva till Jesusbarnet, men hon hade ingenting att ge. Hennes tårar föll i snön, och där växte den lilla julrosen upp.

Självklart är det en myt. En sentida myt. Men bilden av flickan som inte hade något att ge, trots att hon så gärna ville är ändå stark. Psaltaren 126:6 skriver: De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Det är en ros utsprungen 

av Jesse rot och stam. 

Av fädren ren besjungen, 

den står i tiden fram, 

en blomma skär och blid, 

mitt i den kalla vinter, 

i midnatts mörka tid. 

[Thekla Knös]

/Maia

Jullov

Lov. Nu är det väl lov för alla snart ändå?

Jag är så glad att det heter lov på svenska. Ordet är ju bara helt underbart. Vi får lov. Lov att ta fritt från de vardagliga aktiviteterna. Lov att göra något annat. Jag önskar att vi hade lov istället för semester, vi vuxna också. Då kanske det bleve lite mer pulka och Kalle Anka-läsning i pyjamas och raggsockar.

Ordet lov är enligt Svenska Akademiens ordbok besläktat med ljuv, välbehag, förhållande(t) att tycka om något. Jo, jag tackar!

/Maia

Julfrämmande

Alla dessa fina vänner. Vänner långt borta, vänner nära. Vänner som vi växt upp med och varit ung med. Vänner som vi träffat som vuxna. Och så alla de vänner som vi aldrig mött, men som ändå är så nära. Kära, goda vänner. Så värdefulla. Vänner som vi träffar en gång om året. Eller vart tionde år. Så långt borta, men ändå så nära. Och så vänner som saknar oss när vi inte kommer i tid till fikat på jobbet på morgonen.



Undrar varför det förr i tiden kallades att ha främmande. Jag vet att man ibland sa det fortfarande när min bror och jag var små. Vi ska ha främmande. Men de var ju aldrig främmande, de var ju vänner.

Det sägs att främlingar är vänner du ännu inte mött. Och det är väl härligt. Vänner är ju något man aldrig någonsin kan få för mycket av. Här kommer The Prayer till alla goda, gamla och nya vänner!

/Maia