Självklart är det en myt. En sentida myt. Men bilden av flickan som inte hade något att ge, trots att hon så gärna ville är ändå stark. Psaltaren 126:6 skriver: De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Det är en ros utsprungen
av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
den står i tiden fram,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.
[Thekla Knös]
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar