Julskiva

När det gäller julmat verkar alla vara överens. Det är kvällen innan jul som gäller. Granen blir klädd. Mörkret har sedan länge fallit. Vörtbrödet ligger och svalnar och skinkan står i ugnen. Sent, sent, har den blivit klar och fått sin griljering. Granen har fått sin stjärna och glittrar.

Det är då knäckebrödet kommer fram och Nisses senap, stark och söt. Extrasaltat Bregott, inget mindre. Och så några skivor som skärs av den ännu varma skinkan. De blir lite för tjocka egentligen, men det gör inget för skinkan är fortfarande så stor.

Och så, sist av allt natten före julen, lillejulafton, får vi den största smaksensationen, en höjdpunkt i förtid, med bara några stearinljus och granen tända.

Allt det andra kan vi i stort sett vara utan. Eller hur? Bara inte den där allra första julskivan av skinkan.

/Maia