Julbad

Det finns ett uttryck på engelska, något har gone bad, blivit dåligt. Något bra, fint, nyttigt eller värdefullt har förändrats och bara blivit något annat. Något dåligt. Osten till exempel, eller mjölken. I engelskan använder man uttrycket också för att beskriva situationer. När jag googlar finner jag experiment, hårpermanenter, arresteringar och allt möjligt som gått illa. Och även jular.

Det intressanta är att de verb som används är blev och gick. Det är verb utan agentivt subjekt – om ni ursäktar språkvetarinslaget här – det är liksom ingen i de här meningarna som är ansvariga, ingen som är den som gör så att allt går åt skogen. Man kan bara stå där och säga att det bara bidde så. Hoppsan, liksom.

IQ har en mycket bra reklamfilm som handlar om hur roligt (not) det egentligen är med riktigt fulla människor. Den avslutas med en uppmaning att vi ska låta bli att ge bort alkohol i julklapp. Kanske är det ett riktigt bra förslag. De allra flesta klarar alkohol, men en del gör det inte. Ibland vet vi inte riktigt vem.

Tänk om alla de barn vars högsta önskan är en vit jul skulle få sina önskningar infriade? Och att summan av alla Christmases that went bad skulle bli lägre i år.

/Maia

Julspel

Julspel har blivit en tradition i vår familj. Jag tror det började när vi till slut insåg att det inte längre var läge att köpa en Disneyfilm som familjejulklapp. Så istället blev det sällskapsspel. Och nu såhär den sista söndagen före jul kommer här lite tips på vansinnigt roliga spel som finns i familjen och som är bra klappar.

Rappakalja är också kul!

Cranium. I Cranium spelar man i lag och men ska utföra uppdrag för att laget ska få poäng. Här används alla möjliga sinnen. Man kan till exempel få ett ord som man ska illustrera för sina lagkamrater genom att skulptera det i lera. Man kan mima, nynna, stava ord baklänges på tid (mycket svårare än man tror), rita och svara på kunskapsfrågor. Ibland får man utföra uppdraget själv. Ibland gör en från varje lag det samtidigt, vilket naturligtvis blir väldigt rörigt och trevligt.

När då då? Detta spel presenterade Ingvor och Acke för oss för många år sedan. Det handlar om att man ska sätta in historiska händelser i tid. Inte sådär exakt, men före eller efter andra historiska händelser. Det låter kanske inte så upphetsande, men det är ganska slumpartat och man kan ibland missta sig ordentligt på saker man borde veta. Ett ganska stillsamt spel jämfört med Cranium.

Bezzervisser. Detta är ett kunskapsspel. Det är bara det att varje spelare får sina egna slumpade kategorier att svara på och man får byta kategorier för både sig själv och andra. Den som är duktig på böcker kan plötsligt få en fråga om sport för högsta poäng. Till skillnad från TP går detta hyfsat fort och man hinner igenom ett eller två spel ganska snabbt.

Saboteur. Vi hälsade på L och P i Frankrike berättade de om ett roligt spel som de spelat med några kompisar och vi gav oss ut på jakt och hittade det i en underbar spelbutik i St Étienne. Spelet består av en enkel liten kortlek, så det är ett praktiskt spel att ta med sig i väskan. Det hela går ut på att man ska bygga en väg för att kunna hitta guld i en gruva. I princip vinner den som lyckats med detta. I princip, för i början av spelet tilldelas man en roll, som ingen annan vet om, och en eller flera av spelarna kan vara sabotörer, dvs. sådana som vinner spelet genom att motarbeta de andra. Mycket kul att läsa varandra och låtsas vara sabotör fast man inte är det. Finns inte på svenska, men väl på engelska, vilket väl fungerar bättre än franska för de flesta.

Och i år då? Har ni något tips på vad vi ska skaffa?

/Maia

PS. Idag ska vi dessutom på julspel!

Julpynt

Okej. Nu är det snart dags. Plocka fram lådorna med det gamla och titta vad som finna. Och dammsug affärerna sedan efter lite nytt. Nu är det snart glitter som gäller. Glitter, guld, silver, rött, grönt, mörkblått, mer glitter. Kulor, pärlor, änglar. I granen, på alla horisontella ytor, på lampor, i fönster, i krukväxterna. Inne och gärna ute också.

Kör hårt!

Vad är det som gör att vi plötsligt på jul förvandlas från svenska traditionella stilminimalister till utlevande kitchmonster? Eller är det bara jag?

/Maia

Julbak

För länge sedan brukade man på jularna göra något som kallades en julhög. Det var en hög med bröd, kakor och annat gott som varje medlem i hushållet fick på julen. Underst var det en rejäl brödkaka och ju högre upp man kom desto festligare blev det. Kanske låg där ett rött vinteräpple på toppen, blankt av fruktvax. Denna hög fick var och en hushålla med efter eget huvud.

När jag var liten så bakades det inte särskilt mycket hemma. Farmor och farfar stängde sitt konditori och kom åkande upp till oss med väskorna fulla av julbröd och klenäter och varsin påse med godis till min bror och mig. Men med fem barn lär man sig baka. Och det är så kreativt och härligt. Lite produktivt. Och så doften, doften!

Saffransdegen år 2008 – tiden går!

Det finns ett par bakade saker som jag definitivt har med på min jullista: Saffransbullar, pepparkakor och vörtbröd. Jag har aldrig några speciella recept, utom med vörtbrödet där jag måste följa det som står på påsen med vört. Vilket har lett till att jag glömt i stort sett varje ingrediens som går att glömma beroende på vilket år det är. Tur att jag inte är kemist. Ett år glömde jag själva vörten och fick stå och kladda in den i den färdiga degen tillsammans med extra degvätska. Brödet blev inte så lyckat det året. Bättre med recept där man jobbar på känn.

För de andra bakningarna har jag några klassiska knep som gör att allt fungerar. I saffransdegen ska man blanda i ett ägg per 5 dl mjölk i degvätskan. Då behövs ingen kesella för att bullarna ska hålla sig mjuka, osmuliga och fluffiga i flera dagar. I pepparkaksdegen ska det vara mjölk (eller ännu hellre grädde). Och så ska man aldrig, aldrig, aldrig ta mer mjöl än som står i receptet. Men gärna dubbelt så mycket kryddor.

Ha en fin helg!

/Maia

Julgran

I en del av det vi kallar vår skog finns det höga, höga granar. Att gå där på hösten och höra vinden susa i grantopparna är fullkomligt underbart. Alla dessa resliga träd som böjer sig i vinden och knakar bara lite grand. Det är ett ljud som liknar ljudet av vågor som slår mot en strand. Man blir lugn och trygg.

Kommer ni ihåg den där sagan av H.C. Andersen som handlar om en gran. En liten fin gran i den stora skogen. En vacker liten gran, helt perfekt. Men ändå så missnöjd. Det enda den lilla granen kunde tänka var »O, var jeg dog saadant et stort Træ, som de Andre!«

Och granen kunde helt enkelt inte njuta av allt det fina runt omkring den. Inte av solen. Inte av vinden. Inte av alla som uppskattade den lilla granen just som den var och just där den var.

Gästillustratör: Sara Andréasson

Den lilla granen i sagan fick sina femton minuter i rampljuset. Och det är väl helt OK, men jag skulle nog hellre susa år ut och år in tillsammans med hundratals andra granar än vara julgran i en liten stund, om jag får de två alternativen. 

Idag vill jag att vi funderar ett slag över alla Om jag bara... så skulle jag... som vi omger oss med. Dessa tankar vi umgås med. Sanningen är ju att det i slutet av den där tanken inte finns mer lycka eller tillfredsställelse än i dagen som är idag. Jag är jag, och jag är fantastisk. Idag. Solen lyser på mig, vinden blåser på mig och det finns människor som gillar mig just som jag är. Och det räcker.

/Maia

(Läs Grantræet av H.C. Andersen)

PS. Jo, vi har julgran. Det har vi.

Julskiva

När det gäller julmat verkar alla vara överens. Det är kvällen innan jul som gäller. Granen blir klädd. Mörkret har sedan länge fallit. Vörtbrödet ligger och svalnar och skinkan står i ugnen. Sent, sent, har den blivit klar och fått sin griljering. Granen har fått sin stjärna och glittrar.

Det är då knäckebrödet kommer fram och Nisses senap, stark och söt. Extrasaltat Bregott, inget mindre. Och så några skivor som skärs av den ännu varma skinkan. De blir lite för tjocka egentligen, men det gör inget för skinkan är fortfarande så stor.

Och så, sist av allt natten före julen, lillejulafton, får vi den största smaksensationen, en höjdpunkt i förtid, med bara några stearinljus och granen tända.

Allt det andra kan vi i stort sett vara utan. Eller hur? Bara inte den där allra första julskivan av skinkan.

/Maia

Julbonus

Den 14 december 1998 fick vi i vår familj en riktig julbonus. För det var då som lilla A, idag tolv år, kom till oss. Wikipedia säger: Bonus är latin och betyder helt enkelt Bra. Och vi har det bra. Så bra. Vilken bonus!

Men ute i stora världen idag har ordet bonus fått en riktigt dålig klang. Det ligger något av orättvisa i det. Stora, feta bonusar till den som redan har. Idag, tisdagen den 14 december, kan vi kanske passa på att ge bonusar till dem som inte brukar få sådana.

Om du går på stan idag, köp en Faktum eller Situation Stockholm eller motsvarande. Sitter du vid datorn, klicka dig fram till Röda Korset, Plan eller något hjälpprojekt nära dig. Är du i Göteborg kan du packa ihop ett par julklappar och ta med dem till Hotell Gothia Towers fram till den 23 december. Läs mer här.

För om vi räknar våra välsignelser, finner vi snabbt att vi har mer än tillräckligt för att ge vidare.

/Maia

ur Kärleksvisan, med Sarah Dawn Finer

För att jag älskar dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig när du är svag.
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
du betyder allt för mig.
Var inte rädd. Jag står brevid dig.
För du betyder allt för mig.