Julkort

När jag var liten var julen väntan. Tiden var lång, alldeles för lång. Ju äldre jag blir desto fortare går tiden, och den blir kort, kort, den blir alldeles julkort, som livet var en enda julafton där man hela tiden ska hinna fram och tillbaka och både hit och dit. Och framför allt ska man hinna med. Hinna med julen, livet som vore de snälltåg som avgår från stationen om vi inte skyndar oss.

Alla dessa modeord som ska försöka få oss att stanna till och bara leva gör mig paradoxalt nog väldigt trött. Mindfulness är ett sådant ord. Precis som kvalitetstid var det för ett tag sedan. Carpe diem – fånga dagen. Vi pratar om dem, som om det för varje ord, varje term vore något helt nytt. Något vi just upptäckt.

Den kloke danske grukförfattaren Piet Hein skriver: Den som aldrig lever nu, lever aldrig. Hvad gør du? Och visst är det essensen av hur vi ska leva i det korta ögonblicket. Så må vi kalla det vad vi vill, mindfulness, kvalitetstid, carpe diem. För tiden är inte kort. Vi har all tid just nu. Just nu. Och nu.

/Maia