Julvisa

(Klicka här för soundtrack till inlägget!)

I slutet av tonåren var jag med i en underbar ungdomskör, i Flatåskyrkan i Västra Frölunda och under ledning av giganten Gunno Palmqvist. Att få ha en så skicklig körledare var förstås en del av tjusningen, att min blivande make utgjorde femtio procent av tenorstämman en annan, men det var så mycket annat. Vilket gäng det var.

Den tolfte december på natten till den trettonde drog ungdomarna som var kören och några till genom västra Göteborg och sjöng för alla möjliga som skulle ha den äran att höra oss. Ibland hade vi lurat till oss en nyckel, ibland ringde vi på mitt i natten. Eva Arvidsson hade sin hemstickade luva som nästan nådde till golvet. Stjärngossarna var strutförsedda. Ibland var det kallt och snö. Och vi var galna, glada och faktiskt helt nyktra. Det senare en raritet bland luciatågen på den tiden.

Gästillustratör: Síle Donnellan, Almanacka 2010

Hemma hos tomas ernvik, dit vi alltid gick sist, läste värden högt för oss ur Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år och jag minns ett stycke som handlade om någon i en bil som försökte prata med en gran i munnen. Hade jag slumrat till och drömt lite? Ja, kanske?

Och så fanns det i kyrkan ett sjunget julspel som också vi var med i. Ett riktigt julevangelium där tre vise män – rejäla basar, ordentligt utklädda och mycket visa – följde en stjärna som flyttade sig över den gula tegelväggen.

I avsaknad av luciatåg som knackar på er dörr efter klockan tre natten som kommer, tillåt mig att bjuda på några julvisor, såhär den tredje advent. Låt oss vara lite julvisa idag, sitta ner en stund och njuta av dagen.

/Maia